Vecka 32

Nu har vi kvar 8 veckor! Det borde gå snabbt?
Fast det kan ju också bli 10 veckor, men det hoppas jag INTE :)

Nu mår jag sådääär... Halsbrännan har förvärrats massor och
nu vaknar jag på nätterna av det, fy fanken, halsbränna låter
ju ganska lindrigt men det är riktigt obehagligt! =/
Det sägs ju att bebisen har mycket hår om man har halsbränna

men det är nog bara en myt... Iofs tror jag att vår bebis kan ha
det eftersom jag har väldigt tjockt hår och David också hade det
innan det började försvinna längst upp... ;)

Nu har jag även mycket sammandragningar, molande
mensvärk till och från och de senaste dagarna har jag fått haft
symtom som tyder på s.k. karpaltunnelsyndrom.
Hoppas att det går över efter graviditeten, för det är ganska svårt
att göra vissa saker när handen och handleden sticker och
domnar bort. Mamma har opererat sig för det för många år sen
så det kanske är lite ärftligt? Skitsamma, de har berättat på
föräldragruppen att det är väldigt vanligt under graviditeten
och helt normalt, precis som allt annat jag känner eller känt av!

Bebben är väldigt aktiv och ibland får jag viska åt den att försöka
sova en stund ;) Men det är helt underbart att känna olika delar

av honom/henne utanpå magen, även om jag inte har en aning
om vad det är jag känner ;)
Har känt när den får hicka och jag måste säga att jag tycker att
det är en lite obehaglig känsla, det knäpper som till flera gånger
på ett sätt som gör att man tror att nåt är fel med ens kropp?
Jag verkar vara den enda som tycker det, haha... Däremot har

jag aldrig tyckt att sparkarna och gymnastiken känns annat än
väldigt mysig, än har då inte bebis kommit åt och gjort illa mig!
Tror det är för att den verkligen ligger så långt ut, den kommer
nog inte åt några delar som kan göra ont?

8 veckor kvar, alltså 4 x 2... Det låter som en ännu kortare tid
om man säger det så... Två månader! Iiiiiiiiih! :)

Inatt drömde jag att vi fick en dotter, jag vaknade upp efter en
förlossning som jag inte minns men jag tyckte att det var lika bra
för jag hade inga minnen av hur ont det gjort eller nåt.
Vi hade i alla fall en liten tjej som faktiskt såg rätt knasig ut med
väldigt utåtstående öron, men vi var väldigt stolta och nöjda och
la all energi på att få en snygg mobilbild på lilltjejen så vi kunde
skicka till familj och vänner, haha... Vi plockade även upp vår
namnlista ur BB-väskan och började stryka över namn som inte
passade, sen bockade vi för det vi valde. Helt sick :)

Trots den drömmen så har jag nog ändå en känsla av att vi har
en liten kille på gräddning i ugnen, och om man får... Det får
man nog inte... Och det spelar ABSOLUT ingen roll...
Men jag tror att jag önskar lite grann innerst inne att det ska
vara en kille också! Det känns mer verkligt, mer troligt och jag
tänker mycket och ofta på hur "han" kommer att se ut.
Jag har tyyp valt en tapet, en ljusblå med vita prickar, som
jag redan längtar efter att sätta upp...
Det känns dumt att hoppas lite extra på nåt, men med tanke
på alla sjuka och dumma tankar man kan drabbas av under en
graviditet så är väl inte min så farlig :) Jag kommer att älska

den lilla som kommer ut precis lika mycket oavsett vilket kön
den har, tror mer att det är den starka känslan av att det är
en kille som gör att det skulle kännas mest tryggt med det ;)
Sen är det nog inte ovanligt att de flesta blivande mammor
OCH pappor har någon liten önskan om vad man vill få först :)
Nån som känner likadant?

Snart dags att låta de som vill gissa datum och kön, det blir
spännande, tänk att inte en endaste en vet hur det blir!