... v 34 nu då...
Magbild behövs ej och har ej behövts sedan i juli för den
ser likadan ut. Resten av kroppen expanderar konstant,
men det känns inte som nåt jag vill dela med mig av...
Humöret är i botten, jag har ingenting att göra förutom
att ligga i soffan och sova eller se Grey's och äta upp alla
gamla Ballerinakex vi har i skåpen...
Och jag VET att det finns jättefina vänner jag kan passa
på att träffa på dagarna, och jag önskar att jag var på bättre
humör så jag kunde. För just nu vill jag inte förpesta
någons tillvaro eller slösa någons tid med att vara sur.
Jag har ingenting att göra, och har inte haft på länge...
Det jag behöver göra är sånt som blir för tungt för min
osmidiga onda kropp just nu. Det här gör i sin tur att
jag inte VILL eller orkar göra något överhuvudtaget.
Nedåtgående tankesprial...
En del säger att jag ska passa på att njuta av sista tiden
ensam, för att det blir fullt upp då... Och det var ju vad
jag hade tänkt göra hela tiden! Men med facit i hand
så är jag ingen som klarar av att bara ha slöardagar med
soffliggande och tv-tittande utan att det försätter mig
i en ond cirkel och gör mig deprimerad.
Jag vill ha rutiner, saker att göra - för även om jag är
en bekväm (lat...) person så mår jag mycket bättre av
att ha en del måsten, att få en spark i baken och att
hålla igång hela dagarna.
Till exempel, om jag har EN grej jag måste göra under
dagen och den skjuts upp någon timme från morgonen,
då blir det aldrig gjort! Då är den dagen förstörd och jag
orkar inte göra nåt alls. Förutom att sitta vid datorn
och småäta i MÄNGDER...
Och det värsta med det här är att ansvaret ligger hos
mig, bara jag kan styra upp det - men det är svårt att
hålla igång när jag är helt preggo och faktiskt inte
klarar av att göra saker som vanligt!
Längtar så otroligt mycket efter plutten nu!! Vet att tiden
efter förlossningen kan bli jättejobbig med lite sömn osv,
men jag tror att jag kommer att må väldigt bra att få en
uppgift som är menad för MIG, någon att ta hand om och
någon att titta på och få känslan av att den här graviditeten
faktiskt gav oss så mycket mer än den "störde"...
För just nu är jag lite less...
Och David är aldrig hemma.
Jag är hemma dygnet runt förutom den tid jag spenderar
i stallet... Vill att han ska komma hem på kvällarna så
jag har nån att prata med och kramas med nu...
Och så var det hästen.
Han behöver ridas, aktiveras, tränas. Och jag har 100
saker jag skulle vilja göra och kunde göra om jag var
i form för det. Han har fått en extra dos höstenergi och
tyvärr inte på ett bra sätt. Han verkar smått missnöjd
med livet, och det förstår jag, när han kommit in från
bete till stall och står ensam i en hage på dagarna och
i bästa fall rids en gång i veckan av nån som alltid tror
att han ska vara opålitlig... Han är förmodligen en av
världens snällaste unghästar att rida och jag skulle så
gärna göra det själv om jag kunde =(
Vet inte hur vi ska lösa det, han behöver ridas och jag
efterlyser en orädd ryttare med mjuk hand och stadig
sits som kan rida honom. Finns det, och vart hittar
man en sån? Förstår faktiskt mamma, 50+, att hon
tycker det känns lite "för mycket"... Hon gör så gott
hon kan iaf...
Såja. Det var dagens tankar.
Ridhuset med B idag, sen ska jag städa lite - ska lyxa
till det och få träffa Malin ikväll!
Kanske bakar morotsfrallor så vi kan fika något som
iaf är nyttigare än kakor...
Tror att den här dagen blir bättre än igår! :)