Trött Mamma AB

Åh... Det är helt underbart att vara mamma, men man märker att
man inte alls är van vid det här tempot och 100% ansvar för en
liten! Det är svårt att hinna med hus, hem, häst och bebis på en
och samma gång...

I natt har Milton varit så duktig, han åt klockan 22 och sov sen
till 02, åt igen och sov ända till 06! Helt underbar natt faktiskt!

David har ju börjat om att jobba och jag tror jag måste sänka
kraven lite och bara vara på dagarna, annars vet jag inte hur
jag ska orka... Dagen har gått jättebra egentligen förutom att
Milton kräks så otroligt mycket efter han ätit och det håller
på ca 1 timme efter också... Det har blivit massor av klädbyten
idag, har nog avverkat 7 olika outfits - kan inte låta honom
ha på sig något som är alldeles blött och kallt ju :(
Mår så dåligt när han mår dåligt, det skär i hjärtat när han är
ledsen och jag tänker direkt att jag är världens sämsta mamma!

Har försökt idag att pumpa ur lite före han ska äta så det inte
blir så himla mycket på en gång för lillmagen, sen har han fått
äta kortare stunder och oftare istället. Ändå blev det en massa
hicka och kräks :( Håller upp honom så han får rapa efter
maten och försöker korrigera hans grepp om bröstet så han
inte ska få i sig så mycket luft men det är jättesvårt...
Och det är inte några små kräkningar heller, det är kaskadspyor
som skickas långt utanför alla handdukar jag lindat in honom i!
Tips nån?

Hur som haver, vi har gått en promenad med vagnen idag och
även varit i stallet. Sedan blev det middag och efter det var det
dags för David att åka vidare på hockeyträning. Kände mig så
himla trött och otillräcklig när han for att jag höll på bryta ihop.
Det känns för tidigt än för att David ska jobba hela dagen och
sedan vara borta till 22 då det är läggdags, sen är även natten
min... Det är klart jag vill vara med Milton dygnet runt, men
jag tror man behöver lite avlastning av pappan också.
Eller tror... JAG känner att jag behöver det, i alla fall nu medan
allt är så nytt!

Imorgon är det torsdag och då får vi ha älskade Davidpappan
hemma, det är så mysigt och han är verkligen världens
duktigaste och bästa, så det uppskattas både av mig och lillen!
När Milton är ledsen är det David som är bäst på att gunga
honom till ro, han har den rätta känslan :)

Nu ska jag lägga mig och lukta på krabaten i soffan som ligger
där och ser helt oemotståndlig ut! ÄLSKADE BARN :)
Tror att den här tröttheten och känslan av att inte räcka till
och orka är helt normal, det är säkert fler som känner så med
första barnet. Hur trött jag än är så är jag ändå världens mest
lyckligt lottade tjej :)

Grattis!

Stort grattis till Sandra och Jimmy i vår föräldragrupp som fått
en flicka! Äntligen :)

Finbesök!

Igår hade vi besök av Josse, Danne & My och Janni & Robin!
Kul att äntligen träffa dem allihop igen, det var längesen :)

Glömde naturligtvis plocka fram kameran igår, men jag har
fotat de fina presenterna Milton fick av dem!

En stickad kofta och ett par jeans av Josse, Danne och My
och en Newbiebody och ett gulligt hjärta i tyg av Janni och Robin!
Tusen tack allihopa, jättefina saker! :)
Vad alla har bra smak! Allt Milton fått av familj och vänner är
sånt jag även skulle köpa själv, han kommer att va så fin i allt :)
Ska fota så ni får se ;)

Hjälp!

Alltså SER ni hur mina inlägg ser ut?
Jag sitter alltid och redigerar dem i typ 1 timme innan jag kan
publicera och ändå slutar det med att det ser helt fucked up ut!!
Jag blir så arg! Det är ju skitfult! Det blir stora mellanrum mellan
vissa bilder och text och på en del stället bestämmer sig bara
texten för att börja på sidan av bilden, för högt upp.

Jag blir galen. Finns det någon som vet vad det beror på och
vad jag ska göra åt saken? Sen när jag väl publicerat och ska gå
in och redigera så går det inte att publicera om eller ens spara
som utkast, så man har liksom EN chans att göra det rätt, och
det blir ALDRIG rätt fastän man suttit och fixat och förhands-
granskat hur noga som helst. Aaaaah.

BVC och minishopping!

Imorse var vi på BVC i Kåge med Milton för att väga och mäta!
Han har gått upp till 4470 gr och blivit 53 cm lång. Huvudets
omkrets var nu 38, det har vuxit 1 cm sedan födseln...

Vi åkte vidare och handlade på Maxi och shoppade lite på Lindex,
några basplagg - det blev lite akut för vår tvättmaskin gick sönder

igår och nästan alla hans små kläder är alldeles kräkiga!
Och så hittade vi en söt AC/DC body som vi inte kunde motstå ;)

Vi har också köpt en bok att fylla i om Miltons första år!




























































































































Efter lunchen tog vi då till slut premiärpromenaden i vagnen!
Vi gick några kvarter i ganska raskt tempo, känner mig så lätt
och smidig och har inte alls ont i fötterna längre!
Bara för tre dagar sedan hade jag dessutom ganska ont där nere
men igår och idag har jag inte känt av nåt nästan. Det är om
man ska hosta eller nysa man är rädd att typ stygnen ska
spricka upp eller nåt, men de har säkert redan läkt och brytits

ner skulle jag tro... Kände för några dagar sedan hur det stack
och stramade lite där nere men det är borta nu. SÅ SKÖNT!

Vi har just fikat lite och nu blir det middag. Ska sedan lämna

lillemannen med pappan och åka till stallet, vi har intag varje

måndag och nu blir det första gången sen vi flyttade till ridhuset
som jag ska ta in de andra hästarna, mamma förbjöd mig ju
att gå i närheten av nån annan häst under graviditeten...

Imorrn är det tisdag, David börjar om att jobba så vi får se
hur det ska gå för mig att vara hemma med Milton själv!
Spännande!

Adventspynt!

Idag har vi pysslat på här hemma med att plocka fram lite jul!
Fick besök av våra närmsta grannar som hade med sig ett litet
paket med en jättefin stickad kofta till Milton! Så söta!

Senare kom Lisa och Per förbi också och Lisa hade stickat en
liten mössa och ett par små tjocksockar, jättefina grejer!

Milton 1 vecka!

Imorse kom vår distrikssköterska från BVC i Kåge på besök.
Gunilla heter hon och verkar vara jättetrevlig!
På måndag ska vi dit och väga Milton, som för övrigt fyller en
vecka idag :) Tiden går otroligt snabbt, dagarna går snabbt som
bara den fastän vi knappt gör något annat än att mysa, amma,
byta blöjor och kasta i oss mat!

Idag har vi badat lillkillen, vi vill vara väldigt försiktiga med för
mycket bad så vi skyddar hans mjuka hud, speciellt nu när det
blir kallt ute! Så det blir kanske 1-2 dagar per vecka max.
Han är lite torr uppe på småfossingarna, annars är han ju som
en superlen... bebis? :) Hur gosig som helst!

Just nu har han fått väldigt kletiga ögon, tydligen är det vanligt
och man ska rengöra med en luddfri handduk och mycket ljummet
vatten och torka utifrån och in. Känns inte alls kul att göra det,
men det blir då bättre än att låta det torka ihop!

Nu är snart den lilla navelstumpen helt lös så den borde släppa
vilken dag som helst. Har än så länge inte känt att det luktat
nåt alls trots att vi blev förvarnade om att den brukar lukta
riktigt äckligt!

David tog ett kort på oss i soffan igår, jag var helt däckad och
ofräsch men lillen är ju bara så söt på kortet så ni får väl se då ;)

Idag skulle vi smacka upp tapeterna i lilla rummet men då såg
vi att det inte var Easy Up, och jag har bara tapetserat med
såna. Fixar säkert vanliga också, men jag måste vara pigg och
känna att jag har tålamodet att pyssla lite!

Tänkte i alla fall baka saffransbullar till första advent istället,
David var och handlade men glömde såklart saffran så det blev
inget bullbak heller. Suck. Det blev soffan istället!

På tal om advent - vart är snön? Jag är bara inomhus nu, men
när jag tittar ut undrar jag om det nånsin blir jul i år?
I helgen ska jag adventspynta och då får det gärna snöa!

...Undrar hur det går för Sandra och Jimmy - nån bebis än? :)

På utflykt med bebis!

God morgon! Eller dag... :)
Natten var helt perfekt, lillen somnade vid 00 och sen fick vi sova
till 03 då han åt lite, sedan sov han vidare till 06... HELT okej,
kände att jag fick sova ordentligt och allt gick så smidigt!

Igår blev vi sugna på att hitta på något så vi tog Milton i bilen
och åkte upp på Barnens Hus en sväng.
Vi hade tänkt köpa små tassar till spjälsängen så man kan vagga
den lite lätt, men vatusan - ett fyrapack gick på 400:- ! Rena råne!

Istället blev det en liten gullig babysitter med ljud och vibration.
Vi har inte hunnit testa vibrationsfunktionen än eftersom vi
inte hade nåt batteri, men lillen verkar trivas jättebra utan!

Vi var även på ica och handlade lite igår, skönt att komma ut
men sedan kände jag av det där nere, blev lite extra svullen så
det är nog klokt att ta det lite lugnt ett tag till!

På kvällen fick Milton besök av farfar och bonusfarmor som kom
med ett litet paket innehållande dessa söta kläder från
Lundemyr of Sweden:

TACK säger vi för det!

Just nu är pappan i stan och hämtar tapeterna, får se om vi
börjar idag eller om det får bli till helgen.
Imorgon kommer BVC på hembesök och på fredag är det
begravning för Davids farmor...

Dagarna går så otroligt snabbt nu fast vi inte ens gör speciellt
mycket! Livet är verkligen förändrat!
Och det har redan gått en vecka sedan förlossningen startade,
fattar ingenting :)

Nu ska jag sätta mig och mysa med lilleman och titta efter
barntyger till hans gardiner och så planera lite fotografering!

När två blev tre!

På morgonen onsdagen den 16/11, exakt en vecka efter BF,
gick jag ner för att kissa och fyndade då något som utan tvekan var
slemproppen, mer än det jag tidigare haft och nu var det en annan
färg, mer ljusbrunt istället för gulgrönt...

Gick upp och la mig igen för att sova ut ordentligt då jag kände
mig riktigt trött och vaknade 10.55 av en OND sammandragning,
och så ett akut toabesök på det, magen var i uppror.
Såg då att det kommit mer slem och nu med blod i... YES.
Ringde till David och förberedde honom på att han kanske skulle
få komma hem från jobbet. Det tog mig 8 minuter att få nästa
värk så jag ringde upp och sa "Nu MÅSTE du nog komma".

Alltihopa körde igång då, klockade värkarna som kom med 8
minuters mellanrum och gjorde rätt ont. Tiden mellan varje värk
kortades ned succesivt och jag gjorde mig iordning hemma under
tiden med dusch, smink (varför?) och ringde förlossningen och
förberedde dem på att vi kanske skulle komma in...

Vid klockan 15 ringde jag igen och sa att vi kommer nu, vilket
var tur, för när vi klev ur bilen på parkeringen blev det riktigt
ont och kändes skönt att vara framme!

Skrevs in på förlossningen klockan 15.40, fick en äldre barnmorska
som hette Eva, henne tyckte jag verkligen om!
Undersöktes och hade då öppnat mig 3 cm och hade värkar med
2 minuters intervaller. Jag tyckte att det gjorde fruktansvärt ont
när hon kollade hur mycket jag öppnat mig.

Fick två dosor på magen som mätte värkintervallet och bebisens
hjärtljud så att vi hela tiden hade koll på läget!



















Barnmorskan rekommenderade mig att ta Epidural och jag, som
hade tänkt vara utan smärtlindring, tackade ja direkt ;)
Hon ringde narkosläkaren och bad honom komma direkt han
hade tid.

17.00 togs det hål på fosterhinnorna och det kom massor med
vatten som var grönfärgat, dvs att barnet bajsat i vattnet.
Hade då öppnat mig 4 cm.

17.15 lades Epiduralbedövningen av en narkosläkare som
hette Kenneth. Tyckte inte alls att det var något besvär att få
bedövningen, blev förvarnad om att det skulle bränna till men
det gick jättebra!
Efter en stund kom Kenneth tillbaka med isbitar för att kolla
hur bedövningen tagit, och konstaterade att det blivit jämnt
och bra, han underströk att jag fått en BRA bedövning.

Och ooooh så ljuvligt bra den tog! Fick ett par timmar att bara
mysa och ha det skönt... Blev som varm i kroppen samtidigt
som jag frös lite, men under ett täcke var det bara skönt!
Skulle absolut rekommendera EDA till alla, i alla fall om man
får en som tar så jämnt och bra som min...

18.45 fick jag lite värkstimulerande dropp för att se om vi
kunde få en bättre progress.

20.15 började jag känna tryck bak mot ändan, det kändes
som att man skulle bajsa på sig ungefär... Tyvärr tar ju inte
bedövningen bort den tryckkänslan, men jag var glad att ha
fått ett par timmar i vila innan!
Jag hade nu öppnat mig 8 cm.

21.20 började jag få riktigt ont av värkarna och började
känna mig spänd. Var inte öppen helt utan det var en kant
kvar som skulle mjukas upp.

22.00 gick Eva hem och jag fick en annan barnmorska.
Hon hjälpte till att hålla upp kanten under två värkar
och bad mig putta på lite försiktig under värktopparna.

23.30 började jag bli ordentligt trött då jag hade ont och
inte fick trycka på. Var även tvungen att vända mig från
sida till sida under värkarna för att hjälpa till, det var inte
alls skönt!

00.01 fick jag börja krysta aktivt, det var "nu eller aldrig"
ungefär, en läkare kom in för att finnas till hands om det skulle
behövas. De dukade upp ett bord med saxar och sugklocka
och jag blev väldigt stressad över det, sa att jag inte ville
klippas!
Fick nu tillåtelse att trycka på utav helvete några värkar för
att prova utan instrument. Med en sköterska liggande över
magen krystade jag allt jag orkade, lite på måfå eftersom
jag knappt kände några värkar trots att de ökat droppet
ytterligare.

00.15 fick jag sätta upp benen i gynläge, bebisens huvud
kom sakta men säkert framåt, och i journalen står det:
"Ida krystar på heroiskt..." Haha...

00.32 peppades jag fram av sköterska, barnmorska och läkare
att inte ge upp, jag tryckte vad jag fick ur mig och kände en
brännande smärta, sekunderna efteråt sprattlade det till bara
och en livlig krabat kom ut och började genast skrika.
Jag hade på egen hand lyckats föda mitt barn!

De torkade av bebisen och sedan lyftes den upp för att läggas
i Davids famn (jag bad om det innan eftersom jag var så trött
och spänd). Upp kom en liten POJKE! Med mörkt hår!
Det var verkligen speciellt att få se sitt barn för första gången,
lycka blandat med nåt väldigt overkligt!!

En liten röd skrikande kille som faktiskt såg ganska så
rolig ut först! Näsan var som sned och ihoptryckt och han
hade ett tjockt veck mellan näsan och pannan. Jag tänkte
lite typ "Harrison Ford", haha!

Tyvärr var inte förlossningen över när vår son var ute,
nu var det dags att klämma fram moderkakan och som jag
räknat ut så skulle jag även sys...
Den stunden som följde blev en riktigt jobbig upplevelse
för mig och jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på det.

Moderkakan tog en halvtimma på sig att komma ut, och under
tiden skulle jag sys där jag spruckit, invändigt. En stor, lång
nål med bedövning stacks på tre ställen, det gjorde jätteont,
och sedan började barnmorskan sy och hon var INTE försiktig!
Det gjorde ont på ett helt annat sätt än att krysta ut barnet,
det här var verkligen olidligt! Medan hon sydde kände jag
hur stämningen i rummet ändrades och blev mer och mer
stressad, alla tre började se riktigt fokuserade ut och pratade
om att det inte slutade blöda och att de inte kunde hitta vart
blödningen kom ifrån. En av dem tryckte på en punkt i magen
för att få livmodern att dra ihop sig, barnmorskan klev åt sidan
och lät läkaren ta över för att försöka hitta vart blödningen
kom ifrån. Vid det här laget hade jag hunnit stressa upp mig
rejält och fick nästan panik, speciellt när läkaren började
prata om hur mycket blod jag förlorat "hittills", att det kanske
skulle bli operation om det inte slutar blöda NU, och det värsta
var när jag började säga att jag inte ville förblöda, jag ville inte
dö, jag frågade vad som hände - och fick inget svar!
Jag sa till och med "varför svarar ingen?!" "hallå?!" men de
bara jobbade på och ingen svarade mig!
(Självklart hade de försökt förklara för mig vad som hände,
men i det läget när jag var sådär spänd och rädd så fick jag
bara vibbarna av att de inte sa som det var och inte ville säga
nåt som skulle göra mig ännu mer rädd).
Det är så svårt att beskriva med ord vad jag kände just då.
Jag började tänka på hur David lämnade BB med vår son,
utan mig, som inte överlevde förlossningen...
Usch, det var verkligen fruktansvärt, och helt oväntat.
Man tror ju att man är färdig när barnet har kommit och att om
allt är bra med barnet så är allting bra...

Lyckades somna på morgonen efter förlossningen men sedan
mådde jag riktigt dåligt ett par dagar... Kunde knappt stå eller
gå, det kändes som att magen var ett stort sugande hål, som
att en stor fläkt blåste genom, och utifrån det så krampade
musklerna ut mot benen och i ryggen. Har legat och mått illa
och skakat bara efter alla spänningar som kom i samband
med förlossningen.

Sammanfattningsvis så känner jag mig nöjd med allt fram tills
vår fina son kom ut - visst gjorde det fruktansvärt ond, mycket
ondare än jag hade trott, men hela tiden visste man att det var
normalt, att smärtan innebar att vi snart skulle få se vårt lilla
barn och på något sätt var det aldrig någon tvekan om att man
var där och gjorde det man var tvungen!
Så min förlossning var nog både normal och bra, kan man väl
säga.
Det var bara sen... Är ledsen att det blev som det blev, kommer
ha svårt att koppla bort tankarna på det inför en till förlossning.

Vi åkte hem från BB på fredagen efter lunch, det var skönt att
komma hem samtidigt som det kanske var lite tidigt eftersom
jag bara låg och skakade och mådde pyton.
På lördagens återbesök med lillen som skulle träffa barnläkaren
så såg de hur dåligt jag mådde och proppade i mig medicin så
jag somnade på en säng där och David fick sköta lillen själv.
Sov där i två timmar och sedan åkte vi hem igen.

Nu mår jag mycket bättre! Det där suget i magen har som
försvunnit - inte så konstigt att det känns obehagligt när allt
liksom bara faller ihop efter att ha varit så utspänt så länge!
Jag har släppt alla spänningar i låren och axlarna och kan äta
lite så jag fått lite styrka.

Känner mig öm där nere förstås, inte så konstigt ;)
Har sytt bara på insidan och har bara ett svidande sår utanför
men det är helt ok. Hade trott att jag skulle ha mycket mer
ont efteråt!

Och nu har mjölken runnit till så mina bröst känns som
hårda, varma betongklumpar! Det är sådär lagom skönt när
plutten suger tag och äter aggressivt, haha...

ALLT ÄR VÄRT DET, det här är underbart!
Kan helt plötsligt inte fatta hur vi har kunnat leva i 24 år
utan den här lilla saken, vi kan inte sluta förundras över hur
vacker och perfekt han är! Vi är så lyckliga!

Det här var en sammanfattning av min förlossning, fråga gärna
om ni undrar om nåt :) Lägger in lite bilder också!

Helt ny kille! Trött, svettig och rädd mamma...


















I sängen i vårat lilla mysiga rum på torsdagmorgon!

















Första sängen :)

1 dag gammal med pappa!


































Röd och sårig i ansiktet efter att ha klöst sig med sina vassa små
naglar...


















På väg hem från BB i alldeles för stor overall!


















Hemma i soffan för första gången...

Vi älskar dig lilla MILTON, du är så välkommen hem!

Hemma!

NU är jag tillbaka!

Som ni alla vet så kom våran lilla skatt till världen i torsdags, den
17:e november, klockan 00.32.

Just nu sitter jag i soffan och påbörjar min förlossningsberättelse.
Innan den är färdig så kommer jag nog att måsta ta flera pauser
för både amning, blöjbyten och mys, men så småningom... :)

Dagen med stort D

Vecka 41.

Den nionde november tvåtusenelva.

Den dagen vi skulle få våran bebis.

Ingen bebis här.

Och imorgon får den inte komma, för då fyller Davids mamma
år och det vore skittråkigt om de skulle måsta dela födelsedag.
Fredag då? 11-11-11...

Skiter i detta. Hörs när bebis är här, bye!

Hos barnmorskan v. 40 + 6

Imorgon är det den berömda 9:e november, då vi skulle få vår
bebis. Det sägs att hoppet är det sista som överger en, och jag
måste säga att jag har gett upp hoppet...
Vet inte hur många gånger under 9 månader som jag sagt just
detta: "Den 9:e november" när folk frågat när vi var beräknade,
och varje gång har det kännts så bra och jag har tänkt att vi
kommer att få tidigare. Detta är straffet!

Alla andra får sina barn på beräknat datum eller långt före vilket
inte heller gör en mindre stressad. Varför ska just jag gå över?
Jag har INTE haft en smidig eller skön graviditet.

I natt har jag haft onda förvärkar, har inte kunnat sova fast jag
tog 1 gr Alvedon...

Idag hade magen vuxit 1 cm, den följer sin kurva.
Stick i fingret, urinprov och blodtryck var perfekt och bebisens
hjärtljud var idag 156. Skönt att allt i alla fall verkar bra, det är
det viktigaste! (Vilket till och med JAG vet, jag är bara för bitter
för att ta åt mig av något positivt just nu...)

Nu är jag hemma igen och tänker baka Kärleksmums eller vad man
nu ska kalla det, men vill hitta ett bra recept på tjocka såna med
mycket och krämig glasyr, inte tunna torra kakor med ett hårt
tunnt lager glasyr... Nån som förstår hur jag menar?
Har bara bakat såna kakor en enda gång och det var på jobbet och
det blev inte alls bra... Ska goooooooogla det.

/Bitterfittan

Varma november

Tittar ut varje morgon och undrar om det snöat...
Det har det inte, och inte är det någon frost heller!
Är det inte rekord? Brukar det vara såhär varmt i november?
Jag längtar efter snö och julstämning men just nu är det ändå rätt
skönt att det inte ens är fruset ute, mest för att jag inte har några
varma kläder som täcker magen och att vi kan nyttja uteridbanan
varenda kväll om vi vill eftersom den fortfarande är mjuk!
























Idag är det den 7:e november, två dagar före BF.
Just idag känns som en sån där dag då jag har lite mera tålamod
att vänta, jag ska försöka hitta på nåt här hemma så jag har nåt
annat att tänka på än förlossningen!

Jag ska börja med att rita upp mönster till julstrumporna jag ska
sy åt oss, sedan blir det kanske en sväng till Kåge där jag ska kolla
på tyger på 5 Rum, vet inte om jag ska sy strmporna i något fint
jultyg med mönster eller om det blir nåt typ linnetyg med spets-
kant upptill... Ska fundera! :)

Sitter just nu och kikar på bebisjulkläder, hittar inte så mycket
på internet men nåt sött finns det ju, mest till flickor! Typ:






































































Annars finns det ju jättefina killgrejer också, på t.ex. KappAhl.
Får se vad vi får för en liten skatt, jag vill bara se dig nu Bebis!

Vi har ju då tre stycken i föräldragruppen som fått pojkar
plus ett par som redan vet från UL att de ska få en pojke.
Så minst 4 killar hittills om inte nån fler fått som man inte
vet om! Ett par här i Ersmark var beräknade till den 5:e nov,
undrar hur det går för dem :) Får hålla utkik om de går
förbi med nån vagn snart, de har varit duktiga på att vara ute
på promenader i sommar iaf!

På tal om promenader, GUD så skönt det kommer att bli
att kunna röra sig snart! Först blir det väl ajaj där nere men sen
kommer jag väl att bli av med lite vätska så jag kan ha några
skor och då kan jag ju börja vara ute! Ska försöka få mig ut
två gånger om dagen, ska mjukstarta med korta promenader
först så jag inte tar kål på kroppen direkt och slutar...
Vill verkligen bort med typ 30 kilo. Det vore nice.

Min önskelista!

Kära Tomten.
Inte för att jag har varit speciellt snäll, för jag har mest tjatat om
att få en bebis... Som om det inte vore nog, så finns det en del små
saker jag önskar mig i julklapp! Typ...

Den här underbart snygga OnePiecen från http://www.pieceofnorway.se .
(Bifoga gärna även kroppen på bilden så blir allt jättebra!)
Kostar ENDAST 1.300... Hrm...

Stooort fat från Mateus, ca 700:- på Spets & Ting!

Clean Holiday Gift Set från www.eleven.se
Känns som att det kan va fräscht, man vill ju inte bära runt på
en bebis och stinka typ liljekonvalj, haha...

Björn Axén Wave Maker? Har sett vilka snygga lockar den gör,
frågan är om man skulle använda den så flitigt, den ser ganska
klumpig ut... Fast det hör som till att jag önskar mig nåt sånt
där till jul, hihi!

















Favoritparfymen "i love love" från Moschino, världens fulaste
flaska men luktar yummi!

...och tråkigaste på önskelistan, dock nödvändigt:
Hudvårdsgrejer från Dermalogica... Börjar ha slut rengöring
och dagcreme. Suck. Det är så dyrt...
(Fast jag kan försvara det med att min Soothing Proteciton
spray har räckt i ett helt år, använd dagligen. Det är king!)

Absolutely nothing.

Här händer det INGENTING.
Hade ondare förväkar än vanligt igår men känner inte av nåt
idag... Blääääääääääääää.
Nästa bebis ska jag inte förvänta mig något annat än att den ska

komma efter 42 fullgångna veckor.

Jag VET att det är vanligast att gå över men jag har verkligen
inte trott att jag skulle göra det, helt ärligt. Jag TRODDE
faktiskt att vi skulle få lite tidigare.
Förmodligen just därför det inte kommer nån unge...

Och idag har vi 4 gissningar, däribland Davids.
Det hade väl varit sweet om 4 personer gissat rätt?
Min gissning var ju den 5:e, dvs imorgon.
Har ändå inga planer för helgen ju :P

Nu drar jag till stallet istället.

Vecka 40, kom nu då :)

Kort sammanfattning av gårdagen:

Besök hos barnmorskan, SF-måttet samma som sist: 38.
Hjärtljud 147.

Besök hos läkaren Elin Bondestam (världens bästa!) där vi gjorde
ett UL, bebis väger nu nästan 3700 gr, alltså helt normalt.
Pratade om igångsättning osv och efter att ha vägt för och emot
så känns det bäst att kroppen får sköta det hela själv...
Jag vill gärna få så effektivt värkarbete som möjligt och chanserna
till en smidig och komplikationsfri förlossning är större om det
sker på kroppens egna villkor... Och det vore ju onödigt att
göra något som försvårar för mig istället för hjälper...












Är SÅ glad att jag fick träffa Elin igen (har haft henne på ett
UL tidigare - det är hon som var med på mammas förlossning
när jag föddes!), svävade på moln när jag gick därifrån!
GUD vilken skillnad det kan göra att få samma information
av två olika personer bara beroende på vem det är!
Skulle vara överlycklig och 100% trygg om hon var med på
vår förlossning! Underbar människa.

Hur som helst, idag är det vecka 40, 7 dagar kvar.
Igår kväll skar det och malde där nere, trodde att lillen var
på väg ut... Tycker att allt skulle kännas väldigt bra om vi
fick den här veckan, då hinner inte bebis bli så mycket
större heller :P

Det var kul att se bebis hjärta på ultraljudet, det var syntes
över hela skärmen! Såg även en tydlig rumpa (baksidan)
och en söt mage med navel! Men inget som avslöjade vad
om det blir blå eller rosa tapet, hihi!

Jag längtar verkligen efter dig nu lillis, till och med din pappa
har börjat tjata - han som varit så nervös och sagt att det får
vänta tills den 9:e så att han skulle hinna förbereda sig! ;)

Idag, imorrn eller fredag blir jättebra - ses då? <3