Pysselsugen!

Blev så inspirerad av Josses kompis Annas fina doppresent till Mysan
(det blev lite "HansMammasSystersKompisBrorsKusinsSon..." över det där!)
så jag tänkte försöka mig på nåt liknande till Milton.
Hon hade sytt ett täcke som var dekorerat med namn, datum och en söt uggla.
Det var verkligen hur gulligt som helst!

Milton har ju ett täcke från ikea som tyvärr är för stort för bäddseten vi köpt
på Jysk, så det blir ett lektäcke istället som jag då ska försöka sy ett överdrag
till. Ska försöka dokumentera det hela och sen kanske visa upp resultatet här
om det nu inte blir som det brukar när jag syr: nålen går av, tråden tjorvar,
jag kopplar (eller säger man laddar? eller vad?) maskinen fel... Haha...
Vi får se, helt enkelt.

Har beställt hem ett gäng tygbitar i alla fall, lite prickigt och lite enfärgat.
Det blir svart, turkos, limegrönt, brunt, och lite gult.

Har mycket pysselsug nu! Vill måla upp lite möbler, sy Miltons täcke,
göra nån fin tårta och inreda hemma... Tyvärr sitter mest idéerna i huvudet
och jag är dålig på att ta tag i nåt, men när jag blivit av med denna
förbenade förkylning ska jag faktiskt skärpa mig!

Tillbaka?

Hej!
Det var inte igår!
Fick en liten impuls att blogga igen, får se hur det slutar...
Testar nu nya (?) blogger, allt ser annars ut än sist jag var in
och nu har jag bytt ut min bloggadress och bloggrubrik.

Provar som sagt lite här nu, lägger in en liten bildserie på de
tårtor jag hittills knåpat ihop sedan jag upptäckte sugarpasten!

Tårtan!

Såhär blev den alltså, tårtan jag gjorde igår!
Fyllningen hade jag gjort dagen innan då så den skulle va extra
god att äta sen. Hade köpt bottnarna bara för enkelhetens skull
då tanken egentligen var att ha nåt att testa SP:n på!
I fortsättningen ska jag göra egna bottnar, har ju hittat ett
kingrecept med potatismjöl i, jag som egentligen inte ens gillar
hemmagjorda bottnar, haha :P
Men jag vill ha tårtan lite högre! Receptet jag har är så enkelt
att variera, man väljer bara hur många ägg man vill göra på
beroende på hur hög botten man vill ha. Perfekt!

Den här tårtan fyllde jag med helt nya grejer och det blev så
fruktansvärt gott så jag är glad att jag skrev ner allt!
Ett lager fyllde jag med hallonmousse och riktiga hallon och
det andra en kräm jag gjorde av grädde, mascarponeost,
hackad daim och florsocker - yummi! Allt blev kanon till
chokladbottnarna!
Kommer absolut att göra om :)
Ska också testa göra en tårta med päronmousse och
after eightganache, det borde bli gott. Sen har jag sett på
internet att allt fler gör olika krämer av grädde och smält
godis - hur gott låter inte ahlgrensbilarmousse?
Oj, vad jag ska experimentera!

Fördelen med att göra tårtor som andra ska ha är att man
får göra det roliga men man kan inte äta av allt, ingen vill
ju köpa en tårta som man smakar ur, hehe :P
Får inte bli en massatårtätande här hemma för Milton ska
INTE bli knubbig och retad i skolan för att mamma tycker
om att baka! =/

Idag borde mitt paket från Cake&Design komma, jag längtar!!

Min nya hobby!

Alla vet ju redan att jag tycker om matlagning och bakning, men
nu har jag hittat en ny hobby som jag kommer att vilja utveckla
tills jag blir king på det. Tårtor!

Igår fyllde jag en tårta med lite smarrigt och lät den stå i kylen
över natten för att idag prova täcka den med sugarpaste.
Har aldrig provat förut. Har bara använt nåt färdigt marsipanlock
nån gång och det har ju slutat i katastrof, locket är alltid för litet
och det blir jättejättefula veck runtom alltihop.
Det var så jäkla kul!

Tårtan är färdig nu och vi ska ta med den till Hanna så den blir
uppäten (om den går att äta dvs...), gjorde en rosa tillägnad lilla
bebis! Måste nog göra nån fler också innan dopet så jag får till
tekniken rätt. Har beställt lite smått och gott från en webshop
som säljer tårtgrejer, längtar tills paketet kommer!

Ska försöka bli riktigt duktig på tårtor så kanske man skulle
kunna börja sälja så småningom? :)

Bild på tårtan kommer sen :)

Och på tal om namn...

...så är vi så nöjda över att ha döpt lillen till Milton :)
Det känns helt rätt, det låter så mjukt och fint och han är
ju verkligen en liten Milton! Vi hade inte ens det som ett
av våra förslag före förlossningen, det kom upp på BB,
så det blev inget av de namn vi pratat om :) Lite lustigt
det där. Det känns i alla fall som det bästa namnet i
världen, och det är väl så man ska känna när man gett
sitt barn ett namn? :)

Nu har jag suttit vid datorn en stund och tittat igenom alla
foton på honom sedan han föddes, ska sluta ödsla tid på
det och istället krypa ner bredvid honom i soffan så jag
får se honom på riktigt och bara mysa. Det är verkligen
underbart, han är mitt allt! <3

(...förlåt David, men du kommer tätt därpå...! ;)

Lite ledsen, fast ändå inte.

Igår fick vi veta att den nya lilla bebisen ska heta Bell.

Det finaste flicknamnet i världen, typ. MITT namn. Suck.
Jag måste vara ärlig och säga att jag blev ganska ledsen, kunde
inte riktigt sluta tänka på det igår. MITT favoritnamn som
jag ville ha den dagen (om, förstås) vi skulle få en flicka.
Har verkligen haft det i tanken länge och "visste" att ingen
annan skulle ta det, för så vanligt är det ju inte...
Från Skönheten och Odjuret.

Tänkte mig en liten mörkhårig Bell med bruna ögon <3



















Trots att det känns jättetrist (jag kan tyvärr inte låtsas som
om jag inte tycker det...) så måste jag ändå försöka
glömma det - det är ju inte alls säkert att vi får någon dotter,

vi kanske får tre pojkar till ;)
Och dom visste ju absolut inte om att det var "mitt" namn,
eftersom jag aldrig sagt det till någon annan än David.
Så det är ju inte direkt stulet, jag hade bara himla otur.

Det blir säkert kanonbra ändå, den lilla pluttjejen kan ju
känna sig som den finaste prinsessan i världen med det
finaste namnet, så det är väl iaf nåt att glädjas över... :)

Livet blir inte som man planerar, vi får komma på nåt nytt!

Är det fler än jag som har lite namnångest? :P

Storkillen Milton och stormamman Ida

Idag är det den 17:e januari, två månader sedan Milton föddes!
Han har blivit så stor och utvecklas för varje dag :)

På tal om stor så försöker jag verkligen gå ner i vikt nu, tror
jag ska gå med i viktväktarna när jag fått pengar nästa gång.
Det kanske passar mig eftersom det inte är förbjudet att äta
något, jag tror på att äta lite av varje. Självklart är det dåligt
att proppa i sig socker och snabba kolhydrater, men jag tror
absolut man kan äta spagetti till sin köttfärssås eller ta en
frukt om man är sugen, och ändå gå ner/hålla sin vikt/må bra..
LCHF är nog inte min grej, blir faktiskt lite äcklad av alla
såser, ost och bacon det verkar ätas i den dieten!
För min del tror jag det kan hända mycket om jag börjar
röra på mig mer, äta mindre portioner och äta mindre
godis. Måste nog sluta baka en massa goda cheesecakes,
chokladtårtor och pajer också...

Jag ska ta det lite försiktigare den här gången och smyga
in bättre vanor så att jag ändå mår bra och känner att skillnaden
är positiv, det är nog dumt för en sån som mig att köra snabba
rivstartsdieter, jag ger alltid upp. Känner mig dock ganska
motiverad nu och har en anledning att ta mig ut på promenader
nu när jag har Milton, dessutom går det alldeles utmärkt att
äta bättre om man bara har planerat och handlat hem så det
finns goda nyttiga saker att äta istället för att man letar efter
nåt och det enda man hittar är choklad...
Skulle verkligen vilja ha gått ner mycket innan det är dags
för nästa bebis, är helt övertygad om att min graviditet hade
gått 10 ggr lättare om jag vägde mindre!

Torsdag!

Yes, katten kastrerad och Davids himla hockeykaka bakad!

Har firrat värsta duktiga sångerskan till dopet och det lät som att
låten jag önskade skulle gå bra att ordna, så det blir nog kanon!
Nu återstår egentligen bara att köpa en dopklänning och planera
för fikat, annars är det ju som klart!

Hästen är smått galen, eller mest uppkäftig, får se om det blir
en sväng på gården med lektion i gott uppförande idag.

Hm... Vad mer... Jo, återkommer när jag har lite kuligare att
skriva om, måste fota lillplutt mer också, det har blivit lite
mindre på sista tiden.

Hoppas allt är bra med er :)

What's the deal?

Förstår inte varför nästan ALLA mammor verkar vilja jämföra
sina bebisar och vad de klarar av att göra hela tiden?
Är det någon tävling?
Vilken stress det måste framkalla hos många...
Varför inte låta de små underbara bebisarna vara barn och njuta
av dem istället för att diskutera och jämföra hur långt i utvecklingen
de kommit för varje vecka?
Jag har inte ens reflekterat över nåt annat hos Milton än att han
växer och att han betyder mer och mer för oss för varje dag...

Tror förresten att alla barn utvecklas olika inom olika områden,
sedan jämnar det ut sig. Se på mig bara, jag var tidig med allt
och inte blev jag då nå bättre än nån annan för det, haha!

Min tid och min kärlek

I år blir våran lilla bebishäst Bonzai 4 år!
Det känns verkligen som igår han stod ute i hagen på nya, långa,
vingliga ben och balanserade medan han diade från mamsen.
Nu är blir han fyra år, vi har lagt ner massor av tid, pengar och jobb
på honom... Vi kämpade på med all hantering medan han var
hingst, vi har tränat och tränat och tränat på gott uppförande,
vi har tränat lastning, vi har varit ute och tömkört, tränat i ridhus,
haft honom på inridning, ridit själva... Ja, vi har hunnit en hel del.

Nu, efter 9 månaders graviditet, borde det börja vara dags för
mig att rida och få njuta av den häst vi väntat på de här åren.

Tyvärr känns det mest jobbigt just nu. Han har haft en vintervila
på några veckor, nu känns han FULL av energi och är inne i en
period då han inte alls är så trevlig att umgås med - sur, stökig

och bufflig. Riktigt ohyfsad känns han! Det är så trist med tanke

på vilken relation jag haft med honom förut och hur bra han
uppfört sig trots att han varit en bebis. För det fanns en tid då jag
la ner all min tid på att träna sånt och det gav verkligen resultat!
Numera känner jag alltid att jag längtar hem när jag är i stallet,
jag trodde aldrig att det skulle bli så men jag har faktiskt tappat
min motivation och lust att jobba med en unghäst...
Det känns alldeles för tidskrävande (han ÄR en tidskrävande
häst också) och faktiskt för svårt för mig att ge mig in på nu när
jag inte ridit ordentligt på väldigt, väldigt länge. Det känns helt
enkelt inte lämpligt att börja, dessutom med typ 30 kilos över-
vikt, på en smått galen unghäst som stått i några veckor.
Näe. Nu känns det tufft. Jag önskar att jag ville lägga all min
tid på honom, men Milton är det viktigaste för mig och jag vill
hellre lägga min tid på familjen just nu...

Vi pratade imorse om att eventuellt sälja Bonzai.
Det känns tråkigt, ledsamt och surt, för han är en sån fin häst
på många sätt, han har så många kvalitéer och på många sätt
är han precis den häst vi behöver. Men han är ung och kan även
vara det jobbigaste i hela världen, och då behöver han tid och
tålamod och någon som har ambitioner att se längre fram...
Jag saknar det just nu.

Åh.

Vi har världens finaste lilla son, att bli mamma var så mycket
större och mer fantastiskt än jag hade förväntat mig, jag hade

ingen aning om att jag skulle älska min nya roll så mycket!
Och eftersom David känner likadant inför att vara pappa så
har vi redan börjat prata om när nästa lilla plutt ska komma...
Sen tror vi absolut inte att vi kommer att nöja oss med två
barn, vi vill nog snarare ha 3 eller 4...

Så, hur gör man?

Vimplar!

Här har jag beställt vimplar till Miltons rum, det blir i ljusblått och
vitt: randigt, rutigt, prickigt, stjärnor... Blir nog fint!

NUUUUU vill jag få gardinerna färdiga! Davids mamma ville ju
hjälpa oss att sy dem så nu väntar jag bara på att hon ska komma
hit så jag får förklara hur det ska vara osv... Och GUnåde om det
blir fel! =/ Hittade ju tyget i en hög med stuvbitar så jag hade
verkligen bara tur att det var en sån stor bit ändå så det räcker
till en kappa och två panelgardiner!
Känn ingen press nu, Maritha... Hehe. Näe, men det borde
gå bra. Jag ska vara tyyyyyydliiiiig med hur jag vill ha det :)

Sitter och är nära att klicka hem de tre ljusblå cylinderformade
förvaringslådorna med vita stjärnor på också, men de kostar
399:- och det känns verkligen dyrt för ett par kartonger typ,
men de skulle verkligen passa i hans rum!

Idag hoppas jag att jag får paketet från Panduro med materialet
jag ska göra dopinbjudningarna av... Det kliar i fingrarna, jag
älskar sånt pyssel och vill börja nu!

2011 var mitt år!

Nyårsafton hos Johanna och Matte blev jättebra, mysigt, trevligt
sällskap och god mat! Tack till alla som var där :)

Nu har vi 2012 och jag kan verkligen se tillbaka på året som varit
och känna mig som världens lyckligaste!
I januari kom jag hem från Stockholm med ett diplom i handen
från International Makeup Center, det kändes så jäkla bra att
jag äntligen hade gjort det efter flera års velande!

Vi började att längta efter bebis och bestämde oss att försöka
i februari när tiden var rätt, och på första försöket lyckades vi!
Den 3:e mars gjorde jag ett graviditetstest som visade plus och
vi hamnade båda i någon slags skräckblandad förtjusning, vi
var nog lite chockade ändå och undrade om vi skulle klara det ;)
Den 9:e november skulle vi få en bebis!

Resten av året blev spännande och hela min värld kretsade
kring min graviditet och det lilla liv som växte i magen!
Jag hade länge känslan av att vi hade en liten pojke i magen,
tills de sista veckorna då vi båda tvekade.
Den 17:e november, efter 8 dagars övertid, kom vår älskade
fina lilla son till världen, en liten Milton, med mörkt hår och
pappas hudfärg! ;)
De veckor som sedan var kvar av 2011 gick i rasande fart,
nu är vår pojke 1,5 månad och våra liv är helt förändrade,
vi lever nu ett familjeliv på heltid och vi kan båda enas om att
det här är det bästa som hänt oss, vi är så tacksamma för att
vi kunde få barn och undrar hur vi kunde vänta så länge med
detta!
Hade verkligen inte förstått att det skulle vara såhär
fantastiskt, inte ens medan vi hade Milton i magen...

Mitt nyårslöfte för 2012 är att ta vara på varenda dag och göra
den till bästa möjliga!
Och det tycker jag att alla ni andra ska göra med :)

Lite från julen!

Nu strular blogger igen, så efter jag lagt in följande bilder så
bestämde bloggen själv att det räckte, sen gick det inte att infoga

fler... Blä.

Här kommer i alla fall de få bilder jag fick in, på våran lilltomte
som sov sig igenom typ hela julafton, en bild på kusinerna
i Kågemarken, kusin Albin och lite julklappar.
Milton fick en hel del fina kläder och vi fick en jättejättefin
bok som Karoline gjort till oss, "Mitt första år" där vi kan sätta
in bilder för varje månad. Den var verkligen fin, och det
känns alltid extra speciellt när någon lagt ner tid och gjort
något själv. Tack för det Karro! :)

Jag fick en massa andra fina grejer också, men det bästa med

julen var ändå att den blev trevlig, mysig och vi hann träffa
bådas familjer! Maten var också outstanding, så jag är såå
nöjd med julafton trots att jag hade noll stämning dagen innan!