I år blir våran lilla bebishäst Bonzai 4 år!
Det känns verkligen som igår han stod ute i hagen på nya, långa,
vingliga ben och balanserade medan han diade från mamsen.
Nu är blir han fyra år, vi har lagt ner massor av tid, pengar och jobb
på honom... Vi kämpade på med all hantering medan han var
hingst, vi har tränat och tränat och tränat på gott uppförande,
vi har tränat lastning, vi har varit ute och tömkört, tränat i ridhus,
haft honom på inridning, ridit själva... Ja, vi har hunnit en hel del.
Nu, efter 9 månaders graviditet, borde det börja vara dags för
mig att rida och få njuta av den häst vi väntat på de här åren.
Tyvärr känns det mest jobbigt just nu. Han har haft en vintervila
på några veckor, nu känns han FULL av energi och är inne i en
period då han inte alls är så trevlig att umgås med - sur, stökig
och bufflig. Riktigt ohyfsad känns han! Det är så trist med tanke
på vilken relation jag haft med honom förut och hur bra han
uppfört sig trots att han varit en bebis. För det fanns en tid då jag
la ner all min tid på att träna sånt och det gav verkligen resultat!
Numera känner jag alltid att jag längtar hem när jag är i stallet,
jag trodde aldrig att det skulle bli så men jag har faktiskt tappat
min motivation och lust att jobba med en unghäst...
Det känns alldeles för tidskrävande (han ÄR en tidskrävande
häst också) och faktiskt för svårt för mig att ge mig in på nu när
jag inte ridit ordentligt på väldigt, väldigt länge. Det känns helt
enkelt inte lämpligt att börja, dessutom med typ 30 kilos över-
vikt, på en smått galen unghäst som stått i några veckor.
Näe. Nu känns det tufft. Jag önskar att jag ville lägga all min
tid på honom, men Milton är det viktigaste för mig och jag vill
hellre lägga min tid på familjen just nu...
Vi pratade imorse om att eventuellt sälja Bonzai.
Det känns tråkigt, ledsamt och surt, för han är en sån fin häst
på många sätt, han har så många kvalitéer och på många sätt
är han precis den häst vi behöver. Men han är ung och kan även
vara det jobbigaste i hela världen, och då behöver han tid och
tålamod och någon som har ambitioner att se längre fram...
Jag saknar det just nu.
Åh.
Vi har världens finaste lilla son, att bli mamma var så mycket
större och mer fantastiskt än jag hade förväntat mig, jag hade
uppfört sig trots att han varit en bebis. För det fanns en tid då jag
la ner all min tid på att träna sånt och det gav verkligen resultat!
Numera känner jag alltid att jag längtar hem när jag är i stallet,
jag trodde aldrig att det skulle bli så men jag har faktiskt tappat
min motivation och lust att jobba med en unghäst...
Det känns alldeles för tidskrävande (han ÄR en tidskrävande
häst också) och faktiskt för svårt för mig att ge mig in på nu när
jag inte ridit ordentligt på väldigt, väldigt länge. Det känns helt
enkelt inte lämpligt att börja, dessutom med typ 30 kilos över-
vikt, på en smått galen unghäst som stått i några veckor.
Näe. Nu känns det tufft. Jag önskar att jag ville lägga all min
tid på honom, men Milton är det viktigaste för mig och jag vill
hellre lägga min tid på familjen just nu...
Vi pratade imorse om att eventuellt sälja Bonzai.
Det känns tråkigt, ledsamt och surt, för han är en sån fin häst
på många sätt, han har så många kvalitéer och på många sätt
är han precis den häst vi behöver. Men han är ung och kan även
vara det jobbigaste i hela världen, och då behöver han tid och
tålamod och någon som har ambitioner att se längre fram...
Jag saknar det just nu.
Åh.
Vi har världens finaste lilla son, att bli mamma var så mycket
större och mer fantastiskt än jag hade förväntat mig, jag hade
ingen aning om att jag skulle älska min nya roll så mycket!
Och eftersom David känner likadant inför att vara pappa så
har vi redan börjat prata om när nästa lilla plutt ska komma...
Sen tror vi absolut inte att vi kommer att nöja oss med två
barn, vi vill nog snarare ha 3 eller 4...
Så, hur gör man?
Och eftersom David känner likadant inför att vara pappa så
har vi redan börjat prata om när nästa lilla plutt ska komma...
Sen tror vi absolut inte att vi kommer att nöja oss med två
barn, vi vill nog snarare ha 3 eller 4...
Så, hur gör man?
5 kommentarer:
Jag kan säga som så - som sålde min häst under graviditeten - att det är något jag ångrar. Varje dag ångrar jag det.
Hade varit bättre med fodervärd eller liknande och att ta tillbaka henne nu igen när lillan blivit såhär lagom stor.
Jag har redan börjat leta en ny häst, men ska jag köpa en kommer vi leta hus nära stallet så det inte behöver gå åt dyrbar tid i resväg... men jag saknar stallet så fruktansvärt. Det är något jag vill räkna som min "egentid". Och jag offrar gärna andra aktiviteter för det. (Dock inget som missunnar My!)
Ens barn är ju absolut viktigast, och känner man inte att man hinner balansera det så gör man nog rätt i att inte ha häst.
Hoppas du kan ta ett beslut som känns rätt.
Kramar till dig! <3
Jag känner också att det är viktigt att ha egentid och jag har haft häst sedan jag var 10, det är svårt att vara utan och det är ju min hobby! Jag längtar till stallet och när jag åker dit är det så mysigt men det är ett enormt projekt med en unghäst som är under utbildning, går absolut inte att jämföra med att ha en vuxen häst... Det är mest det, att jag ifrågasätter om jag har tid med just honom. Det krävs som en annan planering, mer hjälp och allt är så otroligt viktigt när grunderna ska läggas... Vi får se hur vi gör... Kan verkligen tänka mig också att jag skulle ångra mig om jag sålde honom!
Ja det är klart. Det är ju en annan sak med en unghäst. :/
Ja, fundera, ta din tid. Det tycker jag i alla fall. För det är inte roligt att sitta där och ångra sig sedan.....
Men jag förstår hur du resonerar, en unghäst ska ju ha så mycket annan träning som tar tid än en vuxen.
Finns det ingen som du kan ta hjälp av?
Hoppas det löser sig till det bästa!
Men gud, är han redan 4år!! Tiden går snabbt...
Jag förstår att det är svårt att tänka sig utan häst när du har haft det så länge.. Det kan ju kännas lättare att hinna med när Milton blir någon månad äldre.
Kul att ni börjat prata om ett syskon :) Kram!
Jo, Josse, jag har en jätteduktig tjej som ska börja rida honom ett par ggr/vecka. Vi får väl se om det känns lättare då!
Janni, det är nog så... Jag kanske också lär mig pussla med tiden bättre när jag varit mamma ett tag... vi kommer då att vänta nåt år iaf med syskon men "nåt år" går ju fort ;)
Kram till er tjejer! :)
Skicka en kommentar