Nu har vi 11 veckor kvar, och det vore väl
helt okej om det inte vore
för att min mage är så jävla stor. Det har varit så mysigt med magen
och det är det väl fortfarande, när det sparkas och så, men just nu
går det väldigt tungt! Det känns som att jag ska sprängas och har
så ont i ett revben att man kan tro att det är brutet =/
Det är inte okej att magen är så här stor redan nu, jag påverkas
väldigt mycket av det, allt blir så mycket svårare...
Och tro det eller ej, den är större på riktigt än på bild!


Kolla bilden här ovanför bara, magen är påväg upp mellan
tuttarna för tusan!
Börjar känna mig lite less på att ingen förstår att jag går runt
med en mage som andra har ett par veckor innan de ska föda
medan jag redan haft den länge och har länge kvar.
Det ÄR tungt och det är inte bara jag som är gnällig!
Jag har haft en del krämpor under tiden men har alltid sagt
att jag mått bra trots allt, nu är det okej att beklaga sig lite.
Det här magmåttet följer inte det normala, det om nåt bevisar
väl att man inte behöver säga "Men vänta till SEN, då blir
det värre..." Det där SEN har jag redan kommit till, fast för
tidigt. Vilket säkert innebär att mitt "sen" kommer att vara
10 ggr värre.
Sådär. Förlåt.
Ingen vill läsa såna här bittra saker, jag hatar sånt själv.
Men jag orkar inte höra mer kommentarer om hur det kommer
att bli "snart" eller "sen" eller "vänta bara" - jag skulle gärna
låna ut den här magen så alla fick känna. För det är TUNGT.
Jag lovar att det är tyngre än en "vanlig" graviditet.
Jag klagar inte på nåt annat, jag tycker jag haft tur med allt
annat - har inte mått så illa, har ingen hemsk foglossning, min
rygg är ond men det finns de som har värre...
Det är bara väldigt, väldigt tungt och jobbigt att leva såhär!
Sen ska man dessutom fungera på jobbet, man ska sköta om
hemmet, man ska försöka motionera, man ska handla, tvätta
och laga mat... I 11 veckor till...
Snälla söta rara älskade underbara barn - kom lite tidigare! :)