... v 34 nu då...
Magbild behövs ej och har ej behövts sedan i juli för den
ser likadan ut. Resten av kroppen expanderar konstant,
men det känns inte som nåt jag vill dela med mig av...
Humöret är i botten, jag har ingenting att göra förutom
att ligga i soffan och sova eller se Grey's och äta upp alla
gamla Ballerinakex vi har i skåpen...
Och jag VET att det finns jättefina vänner jag kan passa
på att träffa på dagarna, och jag önskar att jag var på bättre
humör så jag kunde. För just nu vill jag inte förpesta
någons tillvaro eller slösa någons tid med att vara sur.
Jag har ingenting att göra, och har inte haft på länge...
Det jag behöver göra är sånt som blir för tungt för min
osmidiga onda kropp just nu. Det här gör i sin tur att
jag inte VILL eller orkar göra något överhuvudtaget.
Nedåtgående tankesprial...
En del säger att jag ska passa på att njuta av sista tiden
ensam, för att det blir fullt upp då... Och det var ju vad
jag hade tänkt göra hela tiden! Men med facit i hand
så är jag ingen som klarar av att bara ha slöardagar med
soffliggande och tv-tittande utan att det försätter mig
i en ond cirkel och gör mig deprimerad.
Jag vill ha rutiner, saker att göra - för även om jag är
en bekväm (lat...) person så mår jag mycket bättre av
att ha en del måsten, att få en spark i baken och att
hålla igång hela dagarna.
Till exempel, om jag har EN grej jag måste göra under
dagen och den skjuts upp någon timme från morgonen,
då blir det aldrig gjort! Då är den dagen förstörd och jag
orkar inte göra nåt alls. Förutom att sitta vid datorn
och småäta i MÄNGDER...
Och det värsta med det här är att ansvaret ligger hos
mig, bara jag kan styra upp det - men det är svårt att
hålla igång när jag är helt preggo och faktiskt inte
klarar av att göra saker som vanligt!
Längtar så otroligt mycket efter plutten nu!! Vet att tiden
efter förlossningen kan bli jättejobbig med lite sömn osv,
men jag tror att jag kommer att må väldigt bra att få en
uppgift som är menad för MIG, någon att ta hand om och
någon att titta på och få känslan av att den här graviditeten
faktiskt gav oss så mycket mer än den "störde"...
För just nu är jag lite less...
Och David är aldrig hemma.
Jag är hemma dygnet runt förutom den tid jag spenderar
i stallet... Vill att han ska komma hem på kvällarna så
jag har nån att prata med och kramas med nu...
Och så var det hästen.
Han behöver ridas, aktiveras, tränas. Och jag har 100
saker jag skulle vilja göra och kunde göra om jag var
i form för det. Han har fått en extra dos höstenergi och
tyvärr inte på ett bra sätt. Han verkar smått missnöjd
med livet, och det förstår jag, när han kommit in från
bete till stall och står ensam i en hage på dagarna och
i bästa fall rids en gång i veckan av nån som alltid tror
att han ska vara opålitlig... Han är förmodligen en av
världens snällaste unghästar att rida och jag skulle så
gärna göra det själv om jag kunde =(
Vet inte hur vi ska lösa det, han behöver ridas och jag
efterlyser en orädd ryttare med mjuk hand och stadig
sits som kan rida honom. Finns det, och vart hittar
man en sån? Förstår faktiskt mamma, 50+, att hon
tycker det känns lite "för mycket"... Hon gör så gott
hon kan iaf...
Såja. Det var dagens tankar.
Ridhuset med B idag, sen ska jag städa lite - ska lyxa
till det och få träffa Malin ikväll!
Kanske bakar morotsfrallor så vi kan fika något som
iaf är nyttigare än kakor...
Tror att den här dagen blir bättre än igår! :)
5 kommentarer:
Men vännen...
Kan bara säga att allt du känner; känner nog dom flesta preggon vid den där tiden.
Jag är SPYLESS på att sitta hemma ensam och när Danne väl kommer hem har han ju saker han måste göra - vilket gör en ännu mer ensam.
Och man har LUST att träffa folk men det finns ingen ork till det.
Man AVSKYR att sitta vid datorn, men man KAN typ inte göra något annat. En promenad är för svår, att göra en massa praktiska saker är för jobbiga...
Det är för att vi ska vara så GRYMT less på att vara gravida att när värkarna sätter igång så skriker man väl YIPPIE! :P
Och det där om att "ta hand om sig själv och njuta i slutet" - vilken idiot kom på den meningen liksom?
Man njuter inte av att känna sig som en val, vilja göra en massa saker men inte kunna osv.
Upp med hakan - tänk vad länge du har gått och hur lite det är kvar jämfört med det! (Fast, jag vet att man inte tänker så.)
KRAM!
Är B så pass snäll att du skulle sätta upp en gravid Emelie på honom? Jag vill så gärna rida, vill inte att graviditeten ska hindra mig från de :( Skit tråkigt, förstår att det känns tråkigt för dig att inte orka göra allt du hade velat med honom! Men du får tänka på att nu är det inte länge kvar tills du har din lilla prins eller prinsessa hos dig och då kommer även orken och energin successivt komma tillbaka! :) Kämpa på, du gör det bra! :) Kram
Emelie: Tack för peppningen, det behövs! :) Bonzai är världens snällaste och älskar att man tar ut honom och rider, tömkör osv... Dock har han mycket energi nu när det blivit höst och trots att han aldrig gjort något dumt hittills så blir han ju starkare (även självförtroendet) ju mer han rids och därför skulle jag inte vilja att någon med bebis i magen rider honom... Det är ju en unghäst ändå. Det vore så hemskt om något hände. Förstår att du är ridsugen, men det är inte värt det! Var rädd om magen ;) <3 Kram!
Josse: Precis. Har just fått ett glädjande besked dock! :) David är SJUK! Yiiippppiiiie! Det innebär att han säkert kommer att vara hemma iaf torsdag+fredag! :) Hans förkylningar är alltid (på riktigt) väldigt envisa. Nu låter jag säkert jättehemsk! :D Men han får mer än gärna vara riktigt förkyld en vecka så jag får sällskap ;) Tänk att jag lider 9 månader, haha ;)
Bra skrivet, precis sådär känns det... Jag och du måste ju framstå som världens mest bittra gravida, haha. Man ska inte klaga, jag vet att vi båda verkligen älskar innehållet i våra magar och att allt kommer att vara värt det, men du med din foglossning och jag med min... ja, stora (?) mage har har nog iaf haft anledning att känna oss lite kinkiga ;)
På det stora hela har det gått riktigt bra, men nu börjar det vara segt. Tur vi har varandra <3 Kram!
Stackare! jag är ju hemma jämt nu så nån dag när du känner att du vill/orkar kommer jag gärna och hälsar på :) annars går jag bara på stan och gör av med pengar :) kämpa på, snart över :)
Skicka en kommentar