Back off.

Sluta läsa nu om ni inte vill tycka att jag är världens mest
otacksamma bitch som inte borde få ha några vänner.
För det här inlägget är INTE muntert.

Jag vet inte om det är för att jag är gravid och extra känslig just
nu (för det är jag), men jag känner mig så jävla irriterad och less
att jag inte vet vart jag ska ta vägen!!

Jag är less på att få alla jävla goda råd som folk har att komma
med, eller näe, inte goda råd - allt TJAT och att folk försöker
bestämma hur vi ska göra i vårat hem eller vilken färg vi ska ha
i vårat bebisrum eller vilken storlek vårat skötbord ska ha eller
att David ska jobba med renovering för "han är ju hemma 10
dar när bebisen kommer, då kan han jobba" - "ni behöver ju
inte vara med varann dygnet runt" ...TYP SÅNT...
Och det är tragiskt att det går så långt att jag vill skriva om det
i min blogg, för tydligen räcker inte det svenska språket till när
man redan sagt vissa saker som tydligen inte går in...

1, Jag vill ha klart vårat hus för att det varit såhär i tre år:
fullt med sågspån och betongdamm, vilket varken är bra för
hälsan eller särskilt renligt, vi har två katter som drar runt
skiten om de kommer sig upp på övervåningen vilket också
gör att vi måste bygga för trappen med diverse AStunga skivor
och grejer och man ska typ leka fångarna på fortet varje gång
man ska passera vilket blir många gånger om dagen och det
är inte lätt när man är såhär tjock... Jag vill ha huset färdigt

för att barnet ska få en ren och fräsch miljö att leva i och
jag är rent ut sagt less på att inte kunna ha ett normalt liv!

2, Ja, vi vill ha rosa i ett flickrum och blått i ett pojkrum. Punkt.
Jag är inte så dum att jag inte fattar att man KAN ha blått i ett
flickrum också, jotack, det har jag nog räknat ut...

3, Vi RYMMER inte ett jättestort skötbort på toan hos oss, det
är inte så mycket att göra åt! Sen om det ska vara "mysigt" och
"man ska ju använda det så mycket" spelar ingen roll? Det rymms
helt enkelt inte, vi måste ha ett som funkar för det utrymme vi har,
hur svårt är det att fatta? Borde i alla fall inte vara det efter att
både jag och David har sagt det typ 4 gånger var? Eller?!

4, När David får sina 10 lediga dagar när bebisen kommer så vill
vi kunna vila och umgås och mysa och att han bara ska få vara
ledig - så snälla, låt oss själva bestämma det?

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!

Jag går inte husesyn hos folk som ska göra om och börjar invända
mot saker och tjata om hur man ska eller inte ska göra.
Jag bryr mig inte om hur andra gör och jag har inget med det
att göra!! De jag tycker om får göra som de vill och jag är säker
på att det kommer att bli superbra och det viktiga är väl att

man själv är nöjd?
Att jag vill ha färdigt i huset är inte för att det ska vara snyggt
eller se bra ut på nåt sätt, jag vill ha ett rent hus där man tar
sig fram på golvet?!

Jag har tagit emot flera välmenande kommentarer om att vi
faktiskt inte behöver ha klart innan bebis kommer och jag tar
det som att man vill vara snäll och tänker på att vi inte ska
stressa ihjäl oss, och det är väl okej. Folk menar ju väl...

Men nu har det börjat spåra och vissa verkar inte kunna släppa
att det är vårat hem och vi som väljer hur vi vill ha det och det
sjuka är att jag inte ska behöva förklara mig?! Om vi vill få klart
så vill vi det. Punkt. Jag ska inte ens behöva förklara att det
är för att vi har haft det såhär skitlänge och att jag kännt såhär
innan bebis ens var påtänkt, så sluta med all skit om att jag
fått nån "bygga bo-instinkt" som jag måste släppa "annars
kommer vi att bo i ett renoveringsprojekt i minst ett år
framöver, det blir inte färdigt. Inget är så viktigt att det inte
kan vänta"...

?!??!?!?!

JO, för när man haft det såhär hemma så här länge och känner
att det tar ens hela livsglädje och energi och att man inte ens
kan städa utan att det ser likadant ut efter några timmar DÅ
ÄR DET VIKTIGT och det kan vara trevligt för en sprillans ny
bebis att bo i ett kärleksfullt hem där man trivs och känner att
man vill leva, och inte i ett sågverk där man håller på att tappa
förståndet!!!! Då blir det genast JÄVLIGT viktigt!

Jävlar.
Jag blir mer och mer arg när jag tänker på det.
Så till alla som har sagt ett vänligt "ni behöver inte vara klara

när bebisen kommer" - tack för att ni tänker på oss... <3
Det här inlägget är INTE riktat till er...

MEN TILL ER SOM INTE KAN SLUTA TJATA OM HUR VI
SKA GÖRA MED PRECIS ALLT:

Sluta. Nu. Respektera det vi sagt säkert 10 gånger nu.
För vi har sagt det massor, massor av gånger, och till slut
är stubinen uppbrunnen - NU ÄR DEN DET...
Mitt tips är att vända fokusen bort från oss och till ert eget,
det finns säkert vissa områden som kan förbättras...............!

Pratade med David om det här imorse, och även om han håller
med mig så sa han en smart grej: "Om du inte skriver så mycket
om sånt där så skulle du inte få såna kommentarer heller..."
Och det är ju sant :) Men som sagt, jag kan skilja på att någon
säger något av omtanke och att någon annan upprepar samma
sak hela tiden - det är fascinerande hur någon kan tro att
just den personens åsikter är det som är viktigast för oss?
Det är det inte... Det är inget annat än irriterande.

Och visst ska jag väl kunna skriva i bloggen eller på facebook
att jag vill få det klart hemma? Är jag konstig eller?
Måste ju vara det...