När världen känns upp och ner...

...så är det helt underbart att man har den absolut finaste och

sötaste hästen i världen som får en att sväva på moln bara av
sin uppenbarelse! Åh, vilken bra start på dagen jag fick av
älskade Bonzai :)

Linnea har ridit och mamma gick med, jag skyndade på bakom
så gått jag kunde, flåsigt värre, men jag vill ju inte missa nåt!
Vi for en sväng mot stallet och sedan gick de efter en skogsväg
nedanför mamma och pappa... Lillen har inte jobbat på flera
dagar men skötte sig exemplariskt, han var väldigt pigg men

som vanligt jättesnäll och modig, han är så trygg och bara
nyfiken på världen!
Önskar att jag kunde rida nu, för det skulle inte kännas det
minsta tveksamt med honom när vi känner honom och han
har visat vilken klippa han är...

Mamma är lite tveksam på att jag ska hålla på för mycket med
honom nu när jag har magen, efter hon blev sparkad, men idag
tjuvade jag mig en mysarstund med honom efter ridningen,
han är så go och fin min lilla B...

Mmm...!