Min David & Jag

Nu när man varit gravid så länge att det känns som vardagsmat,

att man aldrig minns att man varit "ogravid" så rullar vardagen
på utan att man riktigt hinner tänka på saken?
Det där lät väl jättekonstigt, men eftersom graviditeten känns
så långdragen (den varar ju faktiskt länge...) så har det varit
en period här i mitten som man bara varit gravid helt enkelt.

Nu har jag dock börjat få tillbaka samma känslor som när vi
började prata om att bli gravida och när jag just plussat.
Att jag ska få en bebis med David känns helt underbart och
när jag ser honom undrar jag hela tiden om bebis kommer att
vara lik honom... Vet att han kommer att bli världens bästa
pappa och jag längtar till stunden då vi får se vår bebis för
första gången tillsammans!

När jag träffade David var han mycket ute och festade och
pysslade på lite både här och där... Hm... Jag trodde nog inte
att det var någon man kunde få chansen till att ha ett seriöst
förhållande med, och jag tänkte ofta på det eftersom jag
verkligen tyckte om honom jättemycket direkt...
Det visade sig dock vara den bästa killen i hela världen och
han berättade att han som inte träffat någon han ville ha hem
och familj med förrän han träffade mig...
Det blev lägenhet och sedan hus och nu har vi snart ett
gemensamt barn... 5 år tillsammans, tiden går fort!



















Gammal bild från en semester i Piteå, gissar att det var 2009?

Älskar dig David!