Nu har vi 11 veckor kvar, och det vore väl helt okej om det inte vore
för att min mage är så jävla stor. Det har varit så mysigt med magen
och det är det väl fortfarande, när det sparkas och så, men just nu
går det väldigt tungt! Det känns som att jag ska sprängas och har
så ont i ett revben att man kan tro att det är brutet =/
Det är inte okej att magen är så här stor redan nu, jag påverkas
väldigt mycket av det, allt blir så mycket svårare...
Och tro det eller ej, den är större på riktigt än på bild!
Kolla bilden här ovanför bara, magen är påväg upp mellan
tuttarna för tusan!
Börjar känna mig lite less på att ingen förstår att jag går runt
med en mage som andra har ett par veckor innan de ska föda
medan jag redan haft den länge och har länge kvar.
Det ÄR tungt och det är inte bara jag som är gnällig!
Jag har haft en del krämpor under tiden men har alltid sagt
att jag mått bra trots allt, nu är det okej att beklaga sig lite.
Det här magmåttet följer inte det normala, det om nåt bevisar
väl att man inte behöver säga "Men vänta till SEN, då blir
det värre..." Det där SEN har jag redan kommit till, fast för
tidigt. Vilket säkert innebär att mitt "sen" kommer att vara
10 ggr värre.
Sådär. Förlåt.
Ingen vill läsa såna här bittra saker, jag hatar sånt själv.
Men jag orkar inte höra mer kommentarer om hur det kommer
att bli "snart" eller "sen" eller "vänta bara" - jag skulle gärna
låna ut den här magen så alla fick känna. För det är TUNGT.
Jag lovar att det är tyngre än en "vanlig" graviditet.
Jag klagar inte på nåt annat, jag tycker jag haft tur med allt
annat - har inte mått så illa, har ingen hemsk foglossning, min
rygg är ond men det finns de som har värre...
Det är bara väldigt, väldigt tungt och jobbigt att leva såhär!
Sen ska man dessutom fungera på jobbet, man ska sköta om
hemmet, man ska försöka motionera, man ska handla, tvätta
och laga mat... I 11 veckor till...
Snälla söta rara älskade underbara barn - kom lite tidigare! :)
för att min mage är så jävla stor. Det har varit så mysigt med magen
och det är det väl fortfarande, när det sparkas och så, men just nu
går det väldigt tungt! Det känns som att jag ska sprängas och har
så ont i ett revben att man kan tro att det är brutet =/
Det är inte okej att magen är så här stor redan nu, jag påverkas
väldigt mycket av det, allt blir så mycket svårare...
Och tro det eller ej, den är större på riktigt än på bild!
Kolla bilden här ovanför bara, magen är påväg upp mellan
tuttarna för tusan!
Börjar känna mig lite less på att ingen förstår att jag går runt
med en mage som andra har ett par veckor innan de ska föda
medan jag redan haft den länge och har länge kvar.
Det ÄR tungt och det är inte bara jag som är gnällig!
Jag har haft en del krämpor under tiden men har alltid sagt
att jag mått bra trots allt, nu är det okej att beklaga sig lite.
Det här magmåttet följer inte det normala, det om nåt bevisar
väl att man inte behöver säga "Men vänta till SEN, då blir
det värre..." Det där SEN har jag redan kommit till, fast för
tidigt. Vilket säkert innebär att mitt "sen" kommer att vara
10 ggr värre.
Sådär. Förlåt.
Ingen vill läsa såna här bittra saker, jag hatar sånt själv.
Men jag orkar inte höra mer kommentarer om hur det kommer
att bli "snart" eller "sen" eller "vänta bara" - jag skulle gärna
låna ut den här magen så alla fick känna. För det är TUNGT.
Jag lovar att det är tyngre än en "vanlig" graviditet.
Jag klagar inte på nåt annat, jag tycker jag haft tur med allt
annat - har inte mått så illa, har ingen hemsk foglossning, min
rygg är ond men det finns de som har värre...
Det är bara väldigt, väldigt tungt och jobbigt att leva såhär!
Sen ska man dessutom fungera på jobbet, man ska sköta om
hemmet, man ska försöka motionera, man ska handla, tvätta
och laga mat... I 11 veckor till...
Snälla söta rara älskade underbara barn - kom lite tidigare! :)
5 kommentarer:
Förstår dig =) Tror inte ens min mage var så stor när jag fick Emanuel och nu är den ovanligt liten så jag klagar på det istället, vill dock inte byta.
Hoppas den lugnar ner sig och inte växer så mycket mer utan att bebisen växer men fostervattnet minksar eller något ;)
Hej! Vi var tvugna fara iväg snabbt på kalas i måndags så jag hann ju inte höra hur sommaren har varit med stormagen osv. Men vi ses ju på måndag igen! Tänk så olika det kan bli för alla, folk får en chock när jag säger att jag ska ha i sept, dom tror det är flera månader bort. Skönt Ialf att du snart får vara ledig så kanske det blir lite lättare!
Sandra: Ja, de trodde att bebisen skulle "växa in i fostervattnet", som du säger, och jag har ju hoppats på det men det känns som att jag blir större och större =/ Den 23:e ska jag till BM och mäta igen, får se vart vi hamnar... Hur går det för dig, fått nåt exakt datum för BF? :)
Johanna: Jaha, ja vi drog som direkt, det var så mycket folk överallt ;) Vi får prata mer nästa måndag då :)
Ja, det verkar ju vara väldigt individuellt... Tänk att ni snart är där :) Hoppas ni iaf hinner vara med på sista föräldraträffen först ;)
Äsch, gnäll på! Det får man göra som gravid, det ingår liksom. ;)
Sen om någon inte vill läsa det så är det ju bara att hoppa över. :P
Jag tror att man blir galen om man inte får ur sig såna där saker. Jag gnäller också mycket om hur ont man har nu men samtidigt är det ju jobbigt att gå och bita ihop hela tiden! UT MED DET BARA! :)
Ja de skulle ju vara skönt =) Nej inte direkt, men läkaren har besluta att jag inte får gå över mer än 2 veckor från mitt datum eftersom de är de mest troliga datumet och så inte barnet blir för överburet så nu räknar jag på det själv =)
Skicka en kommentar