Och ännu mera kärlek!

Förutom den stora kärlek jag känner till vår bebis så känns

det som att just den här händelsen och timmarna av oro gjorde att
jag och David kom ännu närmare varann - jag känner hur
mycket jag behöver honom och att det här inte bara handlar om
mig även om det är min kropp som är "boet"...

Jag har känt bebisen röra sig mycket mer de senaste tre dagarna
och imorse fick David en liten knuff mot örat när han myste med
magen, det var det första han känt från bebis! Vilken lycka :)

Allt känns så fantastiskt nu och det är en skönt känsla, för
så känner man inte alltid ;)
Jag längtar mer än någonsin efter lillplutt och till vår lilla familj!