Vecka 38

Idag blir det, redan (FAKTISKT!), vecka 38!
Jag som gnällt över hur lång väntan det är och hur sakta
tiden går, men nu måste jag säga att vecka 38 kom snabbare
än snabbt och det betyder att det snart är vecka 39, och sen 40...
Ifall vi hinner gå så långt? Förmodligen. Och nog klarar jag mig

i två veckor till om det är så... Men inte tre, fyra eller fem!
(Som att jag har nåt annat val än att klara mig om det blir så!)





































Vaknade vid 4 imorse och har sedan dess legat med ont i magen
och snurrat runt i sängen... Inte alls ont så att det "gör ont", mer

bara en sån där molande irriterande känsla, nog för att man ska

ligga vaken...

Igår kväll tryckte bebis sig neråt så att det skar där nere och det
kändes verkligen som att jag skulle kissa på mig vilken sekund
som helst! Och just nu känns lillen otålig som bara den, magen
far runt hela tiden, det känns att det börjar vara trångt för den
lille där inne nu :)

Nu är det bara att vänta...
Jag känner att vi har läget någorlunda under kontroll här hemma,
vi är nog ganska redo för bebis nu. Ungefär varannan dag går
jag runt med ett inre lugn och känner mig så harmonisk, det är
bara mysigt att "vara"... Och varannan dag är jag helt rastlös,
irriterad, trött och less.
Jag börjar känna mig helt otillräcklig i stallet, orkar som inte
ens mysa med lill-B nu utan vill gärna få klart så snabbt som
möjligt så man får åka hem igen. Säkert nån inbyggd instinkt
som gör att man vill vara hemma hela tiden - där man känner sig
som tryggast :)

Idag ska jag städa huset, förhoppningsvis får det bli sista gången
före bebis kommer som jag behöver städa ordentligt...
Ska även baka lite filbullar att frysa in, och det är ABSOLUT inte
för att jag är sugen på att äta dem... ;)