Om 10 dagar, den 9:e juni kl. 17.45, är det dags för ultraljud!
Det känns lite nervös men mest jättemysigt...
Jag är i valet och kvalet om jag skulle vilja veta könet ifall de
kan se, det känns verkligen både och. Fördelen skulle ju vara
att det blir fritt fram att göra iordning babyrummet som man
vill ha det, och man kan handla lite kläder i "rätt" färg.
Det skulle dock inte vara så coolt ifall de sett fel och lilla killen
får åka från BB i rosa overall... Och lillan ska inte behöva ha
på sig blått, stackarn! :D
David säger att han INTE vill veta, "för nu har du sagt att du
inte vill, då gör vi så"... Haha... Om det vore så enkelt!
Fast en stor del av själva barnafödandet är ju överraskningen
med att få veta vad det blev...
Om man fick veta nu skulle man garanterat börja kalla bebisen
i magen för ett namn man tycker om, och när den sen kommer
så vore det ju jobbigt om det inte var en "Oliver" ändå och så
måste man typ ta det namnet för att den redan hetat så i typ
20 veckor i magen... Nja.
Hur skulle NI ha gjort??
Fast en stor del av själva barnafödandet är ju överraskningen
med att få veta vad det blev...
Om man fick veta nu skulle man garanterat börja kalla bebisen
i magen för ett namn man tycker om, och när den sen kommer
så vore det ju jobbigt om det inte var en "Oliver" ändå och så
måste man typ ta det namnet för att den redan hetat så i typ
20 veckor i magen... Nja.
Hur skulle NI ha gjort??
4 kommentarer:
Åh ultraljud, så underbart! Det var en enormt grym känsla att se en liten en virvla runt där inne! Vi bestämde oss för att inte kolla könet. Ibland när jag tittar på söta kläder osv ångrar jag mig men all annan tid är jag jätteglad att vi inte vet.
Sen är ultraljudet så kort tid och jag tror man missar lite upplevelsen om barnmorskan ska "leta". Men det är svårt att veta hur man ska göra =) /Johanna F
Jag kan tänka mig att en helt ny värld öppnas under ultraljudet! :) Blir verkligen spännande! Näe, vi har nog ändå bestämt oss för att inte veta. Det känns bäst så :)
Jag ville ju veta. Men Danne ville inte. Sen så visade det sig att hon ändå inte hade sett något som indikerade på att det var flicka/pojke...
Och jag är faktiskt glad över att vi inte vet! :)
JAG tror att man missar den där spännande känslan på något vis.. man är ju som uppvuxen med att fråga andra som fått barn: "Blev det en flicka eller en pojke?!" Tycker det hör till. :)
Så jag ångrar mig inte.
Njut av ultraljudet, det går alldeles för snabbt. :P Och det är sååååå underbart!
Näe, det känns bäst att inte veta, så får det bli :)
Att få ligga där och höra "det blev en..." måste ju vara det bästa ögonblicket i livet!
Nu när Ida fått sin bebis och man sett bilder osv, så längtar jag ÄNNU mer, vill också ha min bebbe nu!
Skicka en kommentar